Grönlandsjobb i Qaanaaq

Den 1 nov 2026 reser jag för 7 veckors arbete som regionsläkare till Qaanaaq, ; norr om den amerikanska militära basen Pituffik Space base ( tidigare Thule Air Base, TAB ) Breddgraden är 77°28´N . Det är bland de nordligaste bosättningarna i världen, bara kanadensiska Grisefjord och Svalbards Longeyarbyn slår det.

I Qaanaaq finns en 1-läkarstation, samhället har 580 innevånare, därutöver två små bygder, Siorapaluk och Savisivik, med ca 100 innevånare, och här sker akut sjukvårdskommunikationen via videolänk. Innevånarna kallar sig inughuit, folket vid jordens navel . Dom kom vandrande över Ellsemere Islands från Canada för några hundra år sedan och har levt relativt åtskilda från grönländarna i övrigt. Språket är delvis släkt med inuktitut, det kanadensiska inuitspråket och skiljer sig en del från grönländskan.

1953 tvångsförflyttades inghuit från sitt Thule till Qaanaaq, då amerikanerna skulle bygga militärbasen Thule Air Base (TAB). Familjerna fick några dagar på sig att packa slädar med sina alla sina tillhörigheter. Dom lovades nya bättre bostäder, men väl framme i Qaanaaq var de flesta husen inte färdigbyggda. Basen heter numera Pituffik Space base , ligger ca 15 mil söder om Qaanaaq och ingår i det som en viss ledare för landet i väst vill utvidga.

Resan från min hemort i Lapland tar tre dygn och därutöver tidsskillnader .

Nytt jobb innebär att lära sig nytt datasystem, läkemedelsnamn på danska och rutiner , ultraljud finns här tack och lov till skillnad från på svenska vårdcentraler. Även röntgenapparat och man får antingen tolka bilderna själv eller be om hjälp via huvudsjukhuset ( DIH) i Nuuk. En mindre mängd akuta prover kan tas, utredningsprover skickas till DIH , svar dröjer minst 2-3 v. Reguljärflyg till Qaanaaq har tidtabellen 1 g/v. Sker det akuta sjukdomsfall får patienterna evakueras , med flyg, vilket så klart är väderberoende och oerhört kostsamt.

Allt patientarbete sker med tolk till danska ( för min del ngn form av skandinaviska ) och den ende läkaren är ständig jour.

Det ska bli lärorikt, spännande och nervöst. Klarar jag detta? Jag hoppas det, efter tidigare flera år inom glesbygdsmedicin i Nordnorge och på Grönland har jag en del kunskaper i bakhuvudet.

Jag har även flera års svensk glesbygdsmedicinskt arbete, men det påminner mer om att arbeta på en vanlig vårcentral med litet längre avstånd. Byråkratin har tagit över och vi sitter mest på vår bak framför datorn. Inget ultraljud finns , röntgen har cheferna plockat bort, och vi kan inte ens behandla och reponera frakturer längre, eftersom allt akut skickas till sjukhuset.

Alltså ser jag fram emot att jobba brett igen och med mer praktiska inslag.

Sjukdomspanormat överlappar delvis det svenska, mycket ledförslitningar och värk. Hudinfektioner och luftvägsinfektioner. Därutöver finns tuberkulos, en hel del STD – sexually transmitted diseases. Grönländarna röker mycket , vilket avspeglar sig i KOL samt lungcancer. Så har vi alkohol som också kan ställa till det.

Olycksfall och dramatik, självmord, främst bland manliga grönländare, och ofta utan att någon anar dåligt mående innan. Det är delvis impulsstyrt och även under påverkan av alkohol.

Ortopediska åkommor med benbrott, händer även här. Bensköra damer med handledsfrakturer, det känner vi även igen från Sverige.

Irit, iridocyklit – regnbågshinneinflammation och grönstarr är inte ovanligt, liksom att befolkningen har viss ökad blödningsbenägenhet och frekvensen av pulsåderbråck i hjärnan är större än hos oss.

Även hos grönländarna smyger sig moderna välfärdssjukdomar in med typ 2 diabetes och högt blodtryck, tyvärr. En avspegling av tilltagande, felaktiga kostvanor. I Qaanaaqs enda butik – Pilersuisoq – visas bilder på dagens hotdogs uppraddade bakom disken.

En viss liten alkoholrestriktion har nyligen inträtt: förbud att sälja de ädla dryckerna innan kl 15 på lördag. Personligen skulle jag gärna se ett totalförbud pga folkhälsoproblem och ökat våld .

Jag hoppas få tid att skriva litet om livet och arbetet i Qaanaaq; och även om mörkertiden kommit och håller i sig till februari, räknar jag med att kunna använda kameran då och då. Polarmörkret är aldrig svart. Det har toner i rosa, turkos, gult och blått. Så är det stjärnorna, och månen…. Jag funderar just på hur Karlavagnen är placerad där uppe.

Fotografierna nedan är från Diskobukten tagna under en jobbresa 2008 samt från Mellvillebukten.

De tre nedersta bilderna kopierade från diabilder, därav dålig fotokvalitet.

För ca 30 år sen reste vi ibland ut med hundspann i tjänsten för att göra sjukvårdsbesök i de allra minsta bygderna. Med har vi sjukvårds-och undersökningsutrustning samt tolk. Här är vi i Mellvillebukten, på väg mot den lilla bygden Naajaat i Upernavikdistriktet.

Still winter

-20 C and 7 th of March, went out to Koholmen skiing with a sledding behind full of food and extra warm clothes. My dog was happy coming out as this is her ( and mine) aim for every day. Fullmoon and out in the cabin I have to start the wooden stove and light candles – no electricity here which suites me well! Staying here over night and happy to be out here again. In northern Sweden we call this period of the year ” springwinter” – of some concidered best part of the year. Suns showing itself and actually warming our faces . People stay out , fishing on the ice. Going with snowmobiles usually. I, myself prefere going skiing. A natural way of mooving,

and lovely way to experience the shifting landscape, traces from animals and birds in the snow. A neverending telling of stories for us to read.

On the ice towards Koholmen

ENGLISH

My name is Helen Sterner, I live since 14 yrs on a forestry farm outside Arjeplog in Swedish Lapland. I am an outdoor person and like to go seakayaking on our hugh lake systems . I am educated in wildlife, conservation biology and has been working as a nature guide in the Kaukasus region, Greenland and South France many years ago. The last decades I have worked in my profession as GP in Swedish Lapland, Northern pars of Norway and Greenland. As I love kayaking I am happy being able to offer you the possibility to experience these beautiful parts os Swedish Lapland with its magnificent mountain areas and forestry regions, with over 8 000 lakes, and archipelago of hundreds of islands. Some of the lakes are communicating , making it possible to go kayaking for a week or more. I have two islands one large island situated i lake Uddjaure and one small island in lake Galtisjaure. Each of them have a smal cabin, with a wooden stove. No electricity, water for drinking and cooking is taken from the sea as water everywhere is crystal clear and clean. The cabin at the big island is comfortable for 4 grown ups or some kids. as there are 4 beds 120 cm wide. There is a sauna, heated by wood at the shore. The smal island has a one room cabin with a double and overbed. The names of the two islands is Guarp and Koholmen. You can look at the pictures in ” Mina öar ”. I am renting out 7 sea kayaks and four canadian type canoes. You find the description and prices in ” Mina kajaker och Kanadensare”. If you are interested in renting my islands for a week , the best way to come there is by kayaking, but I have boat to drive you if so.